Handboll

Handboll spelas mellan två sjumannalag, sex utespelare och en målvakt. Spelet går ut på att kasta bollen i motståndarmålet. Till skillnad mot fotboll, där du får använda allt utom händerna, får bollen bara spelas med händerna. Handbollsmatcher spelas i två halvlekar, 30 minuter långa. Sporten, i den form den spelas idag, uppkom i Danmark under slutet av 1800-talet. Det har dock förekommit liknande spel runt om på platser i världen tidigare. Sedan 1972 är handboll en OS-gren. Sporten är framför allt populär i Europa, Asien och norra Afrika. När det gäller mästerskapstitlar dominerar dock Europa totalt. Sverige har haft mycket framgång i sporten.

Handboll är en fysisk sport

En grundläggande regel i handboll är att man bara får ta tre steg innan man måste studsa bollen. Det är förbjudet att putta någon med raka armar, eller slå till andra spelare, men sporten kan ibland bli ganska fysisk, inte minst inne på linjen. Där kan det ibland stångas ganska vilt. Man får dock inte springa in i en spelare som står still, men det är tillåtet att ha kroppskontakt med vinklade armar och att spärra motspelare med sin kropp. Det finns ett målområde som på sätt och vis liknar straffområdet i fotboll, men där ingen utespelare får vidröra golvet.

Speldynamiken kretsar mycket kring att försöka ta sig till avslutslägen genom att ta sig förbi motståndarens försvarsmur. Den täcker oftast målområdeslinjen, och skott kommer oftast från distans eller genom att via väl koordinerade aktioner spela bort försvarsmuren. Många avslut tas i luften inne i målområdet, innan bollen tar i marken. Längre spelare brukar fungera som distansskyttar medan de som spelar inne på linjen ofta har mer av en brottarfysik. Målvakter behöver vara akrobatiska och orädda. Tillsammans med bandyn är handboll den sport där målvakterna är mest utsatta. Det är dock en väldigt viktig position, och den målvakt som har en bra dag brukar ofta vinna matchen åt sitt lag.

Målvaktsspelet handlar om reflexer

Målet är tre meter brett och två meter i höjd. Till skillnad mot ett fotbollsmål handlar det ofta om rena reflexräddningar i den här sporten. Medan fotbollsmålvakter behöver täcka en större yta, handlar målvaktsspelet i handboll mer om snabba reaktioner. Ofta motas bollen bort med ben eller fötter, genom att målvakten kommer ut ifrån målet formad som ett ”x”. I fotboll handlar det mer om att ligga rätlång i luften och att kunna greppa bollen. Även om det krävs oräddhet för att vara handbollsmålvakt, så är det sällan en målvakt får bollen i ansiktet. Regler finns till för att hindra att någon försöker placera bollen där- åtminstone med flit.

Ett anfallande lag får inte ha för lågt tempo i handboll. Då kan domarna blåsa av för passivt spel och bollen går över till motståndarlaget. Detta är en stor skillnad gentemot de flesta bollsporter. Domarna höjer då först handen som en varning. Om det attackerande laget då inte gör ett försök att anfalla blir de av med bollen. I handboll kan man också bli avblåst för passivt spel om man vägrar att skjuta i ett klart skottläge. Straffkast döms vid ett regelbrott som hindrar en klar målchans innanför niometerslinjen. Straffkastet utförs ifrån sjumeterslinjen. Straffkast tilldöms också om en utespelare täcker skott innanför målgårdslinjen. Vid regelbrott på andra delar av planen tilldöms frikast till motståndarlaget. Bollens omkrets är 58-60 centimeter, och den väger ca ett halv kilo. Det är tillåtet att använda klister på händerna för att få ett bättre grepp.

Målvakten har en viktig roll i handboll

Gurkburkar och svenska framgångar

Sverige hade stora framgångar i handboll under 90-talet och tidigt 2000-tal. Laget hade Bengt ”Bengan” Johansson som förbundskapten, och var ett av Sveriges mest folkkära landslag. En stor del i framgångarna var att man hade möjlighet att spendera mycket tid ihop och bli mycket samspelta. Detta visades bland annat i anfallskombinationen ”gurkburken”, som blev ett känt begrepp ute i stugorna. Gurkburken är en kombination av passningar och rörelser, med avsikt att få en spelare fri i en oväntad position. Anfallsmönstret blev något av ett signatur för det svenska landslaget, men motståndarna lärde sig till slut att läsa av taktiken och försvara sig mot den. Sverige vann flera VM-guld i handboll under den perioden.